Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 8 november, 2009

Det allra mest fantastiska med att hitta farfars släkt i USA är ändå historien om hur jag egentligen lyckades hitta Bill. En dag när Linda och jag skulle åka till Petaluma och handla, detta var vid mitt andra besök i Gualala, sa Linda att Petrus förmodligen ler i himlen nu, och är väldigt nöjd med hur han ordnade allt. Hon menade att Petrus nog hade ett finger med i spelet när jag hittade Bill och att han styrde upp det hela.

Jag hade aldrig ifrågasatt hur Gustav Bjorkquist i Lodi hade fått Bill’s telefonnummer och adress, men när jag kom till Gualala första gången fick jag veta hela historien. Så här gick det till: En dag hade Gustav varit ute och åkte omkring i sin bil. Han hade inte något särskilt mål utan körde mot kusten och sedan norrut. Utan att han hade planerat det så hamnade han i Gualala, som ligger utmed Highway 1 vid Stillahavskusten. Han körde igenom Gualala (det är en liten by så det tar högst en minut) men av någon anledning bestämde han sig för att svänga av från Highway 1. Han gjorde en högersväng, körde upp för en liten backe och hamnade utanför byggnaden som då inrymde Bill’s kontor (han hade en revisionsbyrå) och även rörmokarfirman där dottern Linda på den tiden jobbade som receptionist.

För er som inte har varit i Gualala så kan jag förklara att det utmed Highway 1 finns en rad med hus till vänster och en rad med hus till höger. Bills kontor låg på en kulle på högersidan, några meter från huvudvägen, men det fanns inte några skyltar som pekade dit och inget annat där av intresse för någon som är ute och åker och ser sig omkring.

gualala6

Gualala

Nåväl, slumpen gjorde i alla fall att det var här som Gustav stannade sin bil. När han hade gjort det såg han skylten som hängde över dörren till Bills kontor. På skylten stod det WM. J. BJORKQUIST (William Junior Bjorkquist) och eftersom det var samma efternamn som hans eget så bestämde han sig för att gå in där och se vem denne man med efternamnet Bjorkquist kunde vara. Kanske var det en släkting som han inte vetat om innan?

Bill var ledig just denna dag, men eftersom Linda jobbade på rörmokerifirman i kontoret bredvid kom hon ut till Gustav och undrade om hon kunde hjälpa honom. Gustav presenterade sig själv och sa att han hade blivit nyfiken när han såg skylten över dörren och att han var nyfiken på vem Bill var. De lyckades ganska snart reda ut att de inte var släkt, men Linda gav honom Bills visitkort med namn, adress och telefonnummer. Sedan åkte Gustaf hem till Lodi igen (en resa på cirka 4-5 timmar) och när han några år senare fick mitt brev så kom han ihåg sin resa till Gualala, letade reda på visitkortet och skickade ett brev till mig med Bills namn och adress. Tack vare denna spontana utflykt till Gualala så hittade jag Bill och mitt paradis i Gualala. Hade det inte varit för Gustav hade jag förmodligen aldrig hittat rätt eftersom Bills telefonnummer inte fanns med i telefonkatalogen och eftersom hans båda systrar hade gift sig och bytt efternamn.

Jag har många gånger tänkt på hur enkelt det hade varit för Gustav att bara köra rakt igenom Gualala istället för att göra denna omotiverade högersväng. Tänk om han inte hade sett skylten över dörren till Bills kontor? Skylten var trots allt ganska svår att upptäcka, då den var i trä och nästan i samma nyans som väggen den hängde på. Tänk om Gustav inte hade varit så nyfiken? Tänk om Linda inte hade gett honom Bills visitkort? När jag tänker på detta nu i efterhand så är det mer eller mindre som ett mirakel och jag måste hålla med Linda: Petrus är förmodligen väldigt nöjd med hur bra han arrangerade det hela.

bill

Bill utanför sitt kontor, med skylten som ledde Gustav rätt

Annonser

Read Full Post »